Läste nu kommentarerna på mitt inlägg om några tankar mitt i natten när Viola hade vaknat, William var dålig och jag var helt slut.
Kul att få respons och att inte känna att man är ensam om att tänka knäppa saker ibland.
Som ni skriver så överväger de fina, roliga och mysiga stunderna helt klart de jobbigare stunderna och tur är ju det!
Skulle man känna tvärtom kanske man borde söka hjälp för att få det att kännas bättre.
Tycker även att man ska kunna få skriva om hur de är att vara förälder och inte bara skriva om det mysiga och fina som så många andra gör utan att få elaka kommentarer eller bli dömd som en knäpp/dålig morsa..
Nu fick jag bara positiva kommentarer men många kan ju ha tänkt något fast inte skrivit något.
Men jag väljer att dela nästan alla mina tankar för er för att jag känner för det men även också för att unga som googlar efter mamma bloggar ska kunna få upp denna blogg och läsa om att det faktiskt även är jobbigt ibland.
Ibland kan jag känna att med all trots kommer jag ha mina första gråa hårstrån vid 30år, då är barnen 14år & 10år- härliga åldrar.

I natt blev det lite knasigt i mitt huvud när Viola vaknade till en kort stund och jag var dödstrött.
Just DÅ flög flera tankar förbi i raketfart, att jag 'ångrade' mina älsklingar och bara ville få sova en hel natt någon gång utan gnäll, att barn är de bästa sättet att förstöra ett förhållande på och andra tankar.
Det ligger säkert något i det men jag vill absolut inte leva ett liv utan barn, det är helt enkelt så det är att vara förälder.
Riktigt j*vla jobbigt ibland när sömnbristen tär nåt fruktansvärt på en och förhållandet, det är inte bara en dans på rosor och massa gulligull med söta bebisar.
Man saknar hur förhållandet var förut och längtar ihjäl sig efter att barnet/barnen ska bli större så att sömnen blir bättre och man får mer energi & tid över till varandra.
Men samtidigt så är det nu när man har barn som ens förhållande sätts på prov & man verkligen märker om kärleken finns där eller inte.
Vill man verkligen så tar man sig igenom dom påfrestande småbarnsåren och försöker hela tiden jobba som ett team!
Tror inte många är så öppna med att det faktiskt inte alltid är kul att vara förälder utan faktiskt väldigt jobbigt ibland.
Självklart känner man inte såhär jämt för då skulle man var deppig och tråkig jämt och en usel förälder.

Ibland vill jag bara hälla en hink iskallt vatten över Kim på morgonen så att han vaknar till snabbt.
Vi turas nästan alltid om att lämna på dagis men dom dagar vi har något planerat och måste komma iväg i tid vill jag att han går upp tidigare.
Som imorse då vi skulle till svärmors dagis och hälsa på under sångstunden, då hade det varit ultimat om han hade gått upp senast kvart över åtta.
Jag gick själv upp klockan åtta och gjorde frukost till oss tre, tog fram kläder till William, klädde på mig samtidigt och tog fram Violas ytterkläder och fick sedan stressa i mig frukosten.
Kim gick upp fem i halv nio och mitt mål var att vi då skulle börja avrunda frukosten och klä på oss ytterkläder för att jag ville vara vid dagis kvart-tio i nio.
Det gick åt skogen med min plan om vi säger så..
Åkte hemifrån nio och de strulade med kläder och fick klä på mer kläder på dagis och kvart över nio stressade vi iväg för att hinna dit till halv tio.
Vi kom precis och sångstunden var mysig & jag kände ännu mera hur jag INTE vill sätta henne på dagis i januari..
I alla fall fick vi stressa till BVC också men det var självförvållat av oss eftersom vi inte åkte tidigare.
Men det är hela sättet som gör mig såå irriterad, jag ska inte behöva göra allt för att få något att hända.
Skulle jag ligga i sängen lika länge skulle varje dag börja med stress och katastrof och barn ska inte behöva stressa för att föräldrarna inte är kapabla att ordna allt i tid!

Vill bara att min underbara karl ska vakna upp ur hans lathet koma och inse att man inte kan sega längre.
Det kommer en tid för det igen men den är inte när man har småbarn.
Det är samma sak med hans förbenade spelande och värre ändå.
Ja precis värre! Dels spelar han mycket på telefonen, datorn och TVn men det är knappt på datorn längre tack och lov.
Desto mer har det blivit på telefonen och egentligen bryr jag mig inte men jag är trött på att han fastnar så lätt och sedan har så svårt för att slita sig.
Jag önskar att när jag är borta halva dagar så ordnar han i lägenheten, tar fram för middagen och kanske packar en maskin tvätt om det behövs och sen sätter sig vid TVn och spelar.
För det går så fort att göra lite hemma innan man blir trött och seg.
Är också trött på att vi får vänta väldigt ofta tills han kan passa spelet eller att barnen inte får stå framför TVn..


Misstolka mig inte nu, han är underbar och hjälper självklart till här hemma och tar sitt ansvar men dessa saker skapar onödigt tjafs här hemma.
Sånt vi faktiskt kan undvika.

Jag vet att jag själv kan fastna vid min telefon och ägnar Facebook mycket tid men jag har faktiskt börjat fundera på att ta bort den.
Eller gå ur alla grupper jag är medlem i för ibland tar det för mycket tid och energi.
Så just nu är det något Kim brukar ta upp när jag klagar över detta.

En sak som alltid har fascinerat mig är hur tjejer oftast inte kan ta en annans åsikt utan att misstolka det eller blir arg.
Som när någon frågar något, de flesta håller med och ger de där svaren man vill få men sen får man något svar som inte passar en och då blir det liv i luckan!
Jag är själv en tjej med starka åsikter och som har lätt för att säga precis så som jag tycker & tänker.
Men oftast så tolkas det som "elakt" och det stör mig faktiskt, att man är elak när man bara inte säger samma sak som alla andra..
Faktum är att jag är övertygad om att jag många gånger säger sånt som många tänker och vill säga men inte vågar säga.
Dessutom ligger det väl lite sanning i sånt jag säger eftersom folk tar åt sig och man tar väl inte åt sig saker man vet inte stämmer?
Jag gör i alla fall inte det.
Folk tror dessutom att det är något emot just dom men så är det inte utan ner sättet folk formulerar sig/tänker/agerar som jag "kritiserar".
Skulle kunna skriva mycket mer men jag kör och är på väg till jobbet så här får det bli punkt.

Kvinnor som inte använder hjärnan och sunt förnuft eller som tänker helt knäppt.
Som en slags "trend" nu då väldigt många har oskyddat sex fast barn/syskon inte ens är aktuellt..
Ursäkta men hur f*n tänker ni?!
Man vet hur barn blir till men ändå skiter man i att skydda sig och varje månad någon vecka innan det är dags så väljer man att vara orolig.
Många verkar nästan inbilla sig och skapa diverse gravid symptom istället för att bara ta ett test eller vänta och låta tiden utvisa om du oroat dig i onödan eller inte.
Sen är det väldigt vanligt att det i sambandet med "Jag tror jag är gravid" kommer upp att det "inte passar nu".
Men hur kan man vara så dum att man inte skyddar sig om det inte passar, att man ens kan sitta där sen och överväga abort..
Jag blir lika irriterad varje gång sånt här tas upp på Facebook, för det är ju oftast samma personer det handlar om.

Ännu värre är det med folk som nästan kör över sin sambos/pojkväns vilja om att skaffa barn.
Oftast kan mannen ha yttrat sig klumpigt men för det tycker inte jag att man har mer rätt att göra som man själv vill.
Eller att behålla ett barn men utesluta personen som pappa för att han sagt att han inte vill ha barn nu.
Det spelar ingen roll om han "slipper" barnet och ansvaret för den killen kommer alltid att veta att det finns någon där ute som han skapat.
Sen brukar folk väldigt ofta säga "ja men han har ju struntat i att skydda sig så då får han ju ta konsekvenserna".
Allvarligt talat? Det är ett barn vi pratar om inte nåt djur!

Jag själv skulle aldrig tvinga någon att bli pappa och aldrig behålla ett barn som inte är 100% älskat & önskat av båda.
Jag skulle heller aldrig ha oskyddat sex om barn/syskon inte vore välkommet!
Förstår verkligen varför vissa har fördomar mot oss unga mammor för om man träffar på någon som beter sig som jag skrivit om skulle jag tycka den personen var dum i huvudet..
Sedan har jag aldrig pratat med än äldre mamma som betett/beter sig såhär, de jag känner är väldigt mogna av sig.
MEN självklart finns det undantag men någon sån känner inte jag.

Jag får höra ganska ofta av folk att det är häftigt att jag kör sån stor lastbil när jag är så liten.
Det förvånar folk och det förstår jag, det är delvis därför som jag gillar att köra- för att jag känner mig stor då.
Men jag får också höra "kör du den stora bilen? Oj oj du borde köra liten bil istället".
Ursäkta? Ska jag köra budbil bara för att jag är liten, så kränkande!
Jag har samma arbetsvilja & kämparglöd som de stora, håriga, svettiga männen om inte mer till och mer!
Inte sjutton är det någon som ifrågasätter varför de valt detta yrke.
Jag är ALLTID trevlig mot kunderna.
Sedan har jag också fått höra saker i stil med "du som är tjej borde hålla på med något annat än detta skitiga yrke".
Nu tar jag aldrig åt mig men jag tycker bara att det är tröttsamt att få höra sånt..
Finns det någon kvinnlig läsare som har ett "manligt" arbete?

Igår vägde jag mig hos Nette och Gert och då visade vågen 48,7kg.
Jag har alltså gått ned 16,5kg på 7 månader!
Sluta, sluta nu dumma kropp!!
Nu ammar jag knappt så det kan väl inte vara därför?
Hon får tutten på natten 1-3 ggr och en gång vid middagstid.
Det måste vara för att jag har börjat arbeta och då använder min kropp och de få muskler som finns kvar.
Muskler väger trots allt mer än fett och innan jag började så vägde jag 52kg.
Blir gråtfärdig av detta..
Men jag får väl börja träna och äta ännu mera så kanske man väger OK vid jul & nyår.
Någon annan som rasar i vikt eller som tvärtom bara aldrig går ned fast ni försöker?

Imorgon kommer min livs kärlek äntligen hem, som jag har saknat honom denna vecka!
Har hunnit fundera jätte mycket på oss, framtiden, lösningar för framtiden och massvis med annat också.
Han hade tänkt överraska oss/mig imorgon och bara komma hem för jag trodde att han skulle komma på söndag men jag skrev att jag kanske skulle med två väninnor ut på kvällen.
Så då avslöjade han det och det tycker jag var en jätte gullig tanke.
Jag har dessutom tänkt överraska Kim när han kom hem så det var tur i oturen att han avslöjade det.
För jag har tänkt laga god middag och ordna med lördagsmys & lite annat romantiskt.
Hoppas att han är hemma då annars får jag mysa med barnen vid middagen.
Kan inte avslöja för mycket här för jag vet att han läser bloggen ibland, skyller sedan på att den länkas på Facebook haha.
Det känns ändå väldigt viktigt för mig att vi får vara med varandra imorgon när vi egentligen skulle gift oss.
Detta skulle ha varit sista natten som ogift men nu är det inte så och det känns ändå ganska bra..
Tiden finns ju och nästa gång ska vi planera ännu bättre än vi gjorde denna gång.
Som det står på min arm, Jag älskar dig.
Det gör jag verkligen och jag vet att framtiden kommer bjuda på flertal roliga,mysiga,svåra,jobbiga,ledsamma och underbara situationer.
Vi har tagit oss igenom svårare saker än detta så jag är helt övertygad om att vi kommer ta oss tillbaka till toppen väldigt snart!

Jag åker förbi ett tivoli längs vägen till jobbet och jag har funderat länge på detta.
Men hur är egentligen säkerheten på ett tivoli vars attraktioner åker upp och ned för jämnan?
Det är väl inte i samma klass som Gröna Lund och Lisseberg eller?
Jag har funderar på att gå på tivoli med William någon gång med sedan kom jag att tänka på detta och blev avskräckt.
Finns det någon läsare som vet om det är lika säkert, kommentera gärna då.
Det kan vara så att det är jag som inbillar mig att det skulle hända fler olyckor på tivolin än annars.

Igår blev det ännu en sen dag och jag skulle till frisören efteråt så jag åkte dit direkt. Hann precis och blev tvungen att köra i stan..men det gick strålande! Jag hade tid klockan sex då jag var hemma strax efter nio och då sov båda barnen. Det kändes fruktansvärt att inte ha träffat William på ett helt dygn och speciellt eftersom vi tjafsade i måndags innan han somnade. Men ja det är ju det negativa med detta yrke, att jag inte vet när jag slutar exakt utan att det är så olika. Viola fick jag inte heller gosa något med men hon äter ju på natten så då fick jag i alla fall lite närhet. Så idag ska jag ta igen det och mysa, kramas & pussas tills de knappt får någon luft haha. Det tär även nå fruktansvärt på mig att "aldrig" få mysa med Kim på kvällarna längre. Jag brukar lägga mig vid nio så att se på film eller ligga i sängen och prata det händer inte längre utan bara på helgerna. Visst kan jag vara uppe längre men då är jag jätte trött dagen efter och det vill jag inte vara. Jag känner dessutom ett väldigt stort behov av bekräftelse och närhet nu när bröllopet är inställt så detta känns jätte jobbigt. Men detta är min näst sista vecka som det ser ut nu så sen får vi se vad jag får för tider. Är det någon av de läsare som har ett yrke som gör att ni är borta från de familj ibland eller kommer hem sent? Hur tycker ni i sådana fall att det fungerar?

Jaha så fick vi ett bakslag igen och har återigen hamnat i en grop.. Så himla leds på detta och vill bara hoppa över hela augusti! Säger upp mig från livet ett tag och hoppar på igen när det känns bra igen, om det någonsin kommer kännas bra igen.. Det är väl bara att klistra på ett leende så länge och inte yttra mig om jag inte har något vettigt att säga så med andra ord tänker jag vara tyst som en mus. Fy vad deppigt detta inlägg blev men aa detta är verkligheten, allt är inte bra jämt och just nu känner jag bara för att fly undan denna bittra verklighet. Slippa blodiglarna här hemma och bara få leva i tysthet ett tag. Det är dock inte möjligt varav ett fejk leende och tysthet får vara mina vänner ett tag framöver.

Idag har jag och min andra halva varit förlovade i 1år & 4 månader.
Vi har redan gått igenom helt sjukt mycket som par och tagit igenom oss en och en annan mindre kris och är mitt uppe i en stor kris.
Men när kärleken finns där så tar man sig igenom det mesta och även denna gång så kommer vi att lyckas.
Vi vet hur bra vi har det tillsammans när allt är bra och det gör att vi inte vill upp för lätt, eller någonsin!
Man är två i ett förhållande och det krävs att vi båda anstränger oss i framtiden och gör vi det tror jag verkligen på att allt kommer bli som förut. Vi vill och kommer fortfarande att gifta oss någon dag men tyvärr inte på det utsatta datumet.. Ja det orsakade en del bråk när vi ställde in bröllopet men nu börjar allt kännas bättre igen och vi har fullt upp med den nya vardagen då jag jobbar och Kim är hemma.
Istället för ett bröllop ska jag spara ihop till en ny ring till Kim som kommer vara lika fin som min ring.
Han förtjänar verkligen det och det i sig blir som ett löfte på en bättre framtid.
Jag älskar dig Kim och jag kommer alltid att göra det, du är underbar och tillsammans är vi oslagbara!
På bilden ser ni Kims tugga till höger och min till vänster, det blir nog en tavla av denna bild.

Känner mig väldigt off och ur spel just nu, rent utav lite låg men jag orkar inte gå in på det nu.
Men när jag är på dåligt humör så uppdaterar jag inte så mycket och det kanske ni märkt.
Så jag hoppas att ni har lite överseende med det, tack.

Jag känner att jag har lite för mycket i huvudet just nu för jag är då himla glömsk.
Inte ens när jag har en stund för mig själv eller barnen sover så tar jag det så lugnt som jag borde.
Utan då funderar jag på allt möjligt som jag antingen måste göra eller borde göra.
Därför är det så skönt att jag har yogan då jag verkligen kopplar bort allt annat.
Som idag då jag åkte in till stan och Viola sov i två - två och en halv timmar, då satt jag och tänkte på hur jag vill ha håret, om jag verkligen vill ha klänningen som jag köpt, skor till klänningen, vernissagen & knytiset på dagis på fredag och på det här med jobb.
Istället för att bara njuta av lugnet.
Man blir så otroligt trött av att tänka på tusen saker samtidigt och huvudvärk får man också.
Jag MÅSTE köpa mig en almanacka så att allt finns nedskrivet om telefonen går sönder eller bara inte fungerar.

Usch jag känner mig så förvirrad just nu och vet inte alla vad jag vill.
Varför kan det aldrig bli så som man tänkt sig att saker och ting ska bli.
Känner mig smått trött på livet rent allmänt just nu, usch..
Blir nog något sött att depressions äta av ikväll, något med choklad känns passande.

Jag tänkte ta upp genus frågan nu under kvällen men är på halv bra humör nu så det får tyvärr vänta.
Imorgon borde tiden finnas att ta upp det för då är Kim hemma vilket innebär att om han tar nattningen med William så har jag tiden att ta upp det.
Det är ju ett väldigt intressant ämne och det kan verkligen skapa diskussioner.
Så ladda upp er inför imorgon haha.
Nu ska jag fortsätt se på Grey's Anatomy.