Ne tack och hej, nu går jag och gråter mig till sömn..

Så nu är Viola satt i dagis kö och jag är hur låg som helst, riktigt ledsen & arg över att det inte blev som jag hade tänkt från början.
Jag hade ju räknat med att jobba oavbrutet i 6-7 månader så att jag fick högre fp, vara hemma i 6 månader till och låta henne börja augusti 2013.
Men nu är hon ställd i kö till januari eftersom jag än så länge inte har fått något jobb men om jag får det snart så måste jag ju börja jobba och Kim måste tillbaka till jobbet i januari så usch.
Jag söker dock nattjobb för att kunna ändra platsen till mars/augusti och vara hemma med henne samtidigt för det här är inte så som det skulle bli.
Men är vi hemma tills mars och tar ut fp under tiden så är den sedan helt slut och vi kommer aldrig kunna förlänga sommarloven med henne..
Så det är det enda positiva med om hon börjar vid 1 år, jag har 209 dagar med William och efter 1år hemma med Viola har vi 120 dagar kvar..
Lite skillnad kan man lugnt säga!

Att ställa i kö kan vara så klurigt

Nu står vi i träsket om NÄR Viola ska börja på dagis och Kim har ingen tidigare erfarenhet av detta så jag får försöka berätta för och nackdelar.
Jag tycker absolut inte att hon ska börja vid 1år och helst inte tidigare än 1 1/2år men då kommer Kim vara tvungen att ta ut mindre dagar.
Det vill han gärna slippa och speciellt eftersom jag är arbetslös just nu..
Men har vi tur så har jag nytt jobb till oktober och då går det att göra så annars får vi tänka till lite.
Jag skulle allra helst vilja vara hemma i 2år men det känns inte rimligt så det får fortsätta vara en dröm.
William började vid 1år och det var för att han var tvungen att börja då skolan och praktik väntade på mig.
Nu finns det inget som gör att vi måste skola in henne vid 1år och därför vill jag vänta så länge som möjligt!
Jag kan till och med försöka jobba natt och vara hemma med henne samtidigt bara för att hon ska slippa börja tidigt.
När William började på dagis så var vi sjuka konstant i kanske 3månader..
Så vintern är inte bästa tiden att börja under, dessutom har hon inga tänder än och Wille hade minst 4st nu.
Dessutom har jag en fruktansvärd separationsångest!

När har ni skolat in era barn och varför?
Hur gick det för er och barnet/en?
När tycker ni att det är bäst att skola in?

Vi har pratat lite idag om 1.3år ifall de inte löser sig med jobb och FPn är slut eller 1 1/2år.


Dags för inspektion av dagis/förskolor

Nu ska jag släpa med mig min man ut för en runda häromkring för att kolla på alternativa dagis.
Ifall hon inte kommer in på Williams dagis, vi har kollat in kön så det borde inte vara några problem men det kan ju hända något.
Därför vill jag att vi ska ha kollat på två-tre andra dagis så att vi slipper stressa när brevet dimper ned i brevlådan.
Vi har läst lite om de olika dagisen på nätet men måste självklart inspektera dem också.
Sedan ska vi höra oss omkring efter rykten & skapa oss en uppfattning.
Endast det bästa är bra nog åt våra pärlor!


Infoträff

Var ju på möte som jag skrev och fick höra en del intressant fakta ändå.
Något som berörde oss är att de har tänkt starta en utegrupp, dvs en Ur och Skur förskola med personal som är speciellt utbildad inom de, i Björkhagen.
De hade skickat ut intresse förfrågningar idag så jag hoppas ju att det är fler än oss som är intresserade, de behövs minst tio barn för att starta gruppen men helst 20st.
Om intresset finns så kommer den startas upp i januari vilket passar oss perfekt.
Den kommer ju vara i Björkhagen till en början men de hade planer på att flytta den mot Kärrtorps IP och de är ju ännu bättre för det ligger typ "bakom" oss.
Så hur som helst får vi en kort bit för att lämna på dagis, två stationer är ju absolut inte långt enligt mig.
Jag har dessutom alltid velat att William ska gå på en ur och skur förskola.
Har dock fått lite separationsånget för jag trivs med att ha honom hemma och skulle kunna tänka mig att ha honom hemma tills Kim ska vara pappaledig.
Men nu finns det ingenting som säger att denna grupp startas eller att vi blir erbjudna plats där jag vill att han ska gå & då får han ju gå hemma ändå.
Dessutom har de syskonförut vilket också är bra för de innebär att vår älskling kommer få gå med storebror även om det bara blir ett tag.
Vi vill ju som sagt inte att hon ska börja på dagis föräns hon är 1½ år, så hösten 2013 och det är bättre än att börja mitt i kalla vintern.
Dessutom borde hon gå ganska bra tills dess men de är lite väl långt fram i tiden för att spekulera, mycket som hinner ändra sig tills dess!

Idag har William julpysslat!

Imorse var vi ute precis som igår och titt som tätt tar han några steg & det är så gulligt, sen när de fick frukt eller riskaka så fick han en äppelbit & som han har börjat med senaste tiden så spottar han ut maten så lite av äpplet flög ut igen. Sen gick vi in och så lekte han fram till lunch, det är så sjukt gulligt att han helt plötsligt går dit han ska istället för att krypa.
Jag älskar ljudet av hans små fotsteg, det låter så mysigt!
Han åt bra idag med, de fick broccoli soppa & William verkade gilla broccoli, idag fick de till och med efterrätt- rispudding. William gillade det med och åt två portioner och en halv smörgås, så han lär inte svälta på förskolan.
Sen tog det lite längre tid att få honom att sova vid vilan, han sov vid kvart i ett och vaknade ca 5-10 över två och jag sov med honom i en timme i alla fall sen låg jag mest och studerande min vackra son.
Efter lunchen så julpysslade han och det var rätt kul, de enda han var bra på var att hjälpa mig att ha glitter på hans någon grej. Sen målade han sin tomte röd ganska bra men han ville hellre stoppa penseln med röd färg på i munnen men det gick ok i det stora hela, han saker blev fina.
Efter det åt de mellanmål som vanligt och sen gick vi hem efter att jag hade fyllt i papper om uppgifter de behöver.
Imorgon ska jag lämna honom fram till lucia vid två då jag & övriga familjemedlemmar får komma och titta och ärligt talat ska det bli kul. Jag är inte särskilt orolig, bara att de inte kommer få honom att somna men det är ju inte hela världen. Han är ju ändå ganska van vid att bli bortlämnad eller hur jag nu ska säga, eftersom vi lever som vi gör.
Ena helgen är han med Robin, nästa med mig och nästa med mamma, passas en timme av syrran för jag måste vara i skolan så det borde gå bra imorgon.
ps eftersom mitt extra batteri tillsammans med laddaren är spårlöst försvunna så blir det inga foton på ett tag, jag har lånat min systers kamera men jag vet inte hur man överför foton och hur man komprimerar dem så det får vänta tills hon kommer tillbaka från England.

Gårdagen på förskolan

Som jag skrev i förrgår så skulle de leka utomhus på förmiddagen och det gick väldigt bra, han fick en gåvagn som han gick omkring med och sen ställde han sig och lekte i sandlådan vid borden och gjorde sandkaka med hans fröken/pedagog och sen fick de riskaka men han var inte så intresserad av det. Efter de hade varit utomhus så var det dags att baka pepparkakor och det var så roligt för jag gjorde allt för att William inte skulle äta deg och sen gjorde jag något och sen när jag tittade på honom då tuggade han på något och sen sträckte han sig efter mer deg men det fick han inte och då blev det protester. Så sen bakade vi tillsammans och våra pepparkakor blev fina & kommer säkert smaka gott.
Sen fick de lunch och han åt bra, de fick kyckling i currysås med ris. Men det var så vidrigt, ena tjejen spydde helt plötsligt fem gånger i rad först som en fontän och sen flög två bollar med mat upp och det var ju inte så mysigt med tanke på att jag inte hade ätit än men men så kan det gå.
När de skulle vila så tog det mycket längre tid att få honom att sova men han sov i alla fall i 1 timme och 15 minuter.
Efter vilan så fortsatte han att leka fram till mellanmålet, de fick smörgås med ägg eller ost och mjölk.
Men eftersom jag är lite nojig för att William ska bli laktosintollerant precis som mig så fick han inte dricka mjölk utan vatten och vi är väldigt försiktiga med ägg eftersom den allergiska reaktionen han sätta sig på luftvägarna om man skulle reagera så han fick inte äta ägg på smörgåsen, det vill jag prova hemma först.
Sen gick vi hem efter mellanmålet och jag skulle egentligen åkt på utvecklingssamtal men efter att ha missat första bussen, blivit snodd på barnvagnsplatsen på bussen så struntade jag i det och mötte Jozephine & gick hem till mig.
Avslutade dagen med träning som gick helt ok.

Imorgon blir det lek utomhus, pepparkaks bak sen får vi se hur det ska gå, spännande!

Imorgon ska de små liven vara utomhus ett tag, till kvart i tio om jag minns rätt. Det ska bli spännande att se hur William beter sig bland de andra barnen när de ska leka utomhus, eftersom vi har så dåligt väder i Sverige får vi se hur vi ska klä oss imorgon för att inte bli blöta eller kalla.
Mamma fick i alla fall pappa att ta med lådan med våra gamla regnkläder så vi får se vilka som passar bäst, undra vad han ska ha under fast det beror ju på grad antalet och vädret imorgon. Jag har för mig att de skulle baka pepparkakor och pyssla lite på eftermiddagen och det ska verkligen bli spännande!
På fredagen ska de ha lucia så då ska William få använda sin pepparkaks dräkt med passande mössa som jag köpte för ett tag sen med Robin på min favoritbutik i Västertorp.
Hur som helst kan jag inte förstå varför jag var så himla nervös eller jo det hör nog till men det gick ju så bra. Jag var faktiskt så larvigt nervös att mamma följde med fram till lunch sen gick hon och det gick lika bra då som när hon satt där. Fast en annan kille blev jätte blyg när vi var där, tyckte faktiskt lite synd om honom men det kanske går bättre imorgon eller vi får hoppas det för hans skull. Han åt lunchen utan problem och han åt till och med strimlade morötter fast de var lite jobbigt att tugga dem verkade det som eftersom de tog sådan tid, men de är ju rätt långa ändå eftersom allt han hittills ätit har varit pure,mosat eller skurit i jätte små bitar.
Efter lunchen var det ju vila och jag var jätte orolig över att han inte skulle somna men även den oron var helt i onödan och vad han gick!
Han gick själv i vid flera tillfällen i säkert tio minuter och jag tror han vet det själv, men sen somnade han som en stock och jag somnade med honom & det var skönt och väl behövligt.
Så imorgon väntar en ny och spännande dag på förskolan. Medan vi har det roligt där så sliter min kärlek på jobbet och idag slutade han sent eftersom de tydligen hade en leverans till Viking Line vid kvart i sju men det är bara bra för då är han hemma normal tid på fredag då han ska ha jr på kvällen eftersom jag ska över till Kajsa & se på idol finalen och ha kul.

Första dagen på förskolan..

Det gick ju super bra, han skötte sig exemplariskt, han gick jätte mycket vid vilan & sen somnade han eller vi och vi vaknade först. Han åt frukten, maten & mellanmålet utan protester så nvarför var jag så himla orolig? haha.
Nej nu är det dags för middag så jag får skriva utförligare senare.
Förskolan verkade i alla fall bra så jag är glad.

Inspektion på förskolan som William har fått en plats hos.

Igår vid halv tre så gick vi förbi förskolan Isbjörnen som ligger i Västertorp och den är ganska liten, den har tre avdelningar med 14barn i varje i åldrarna 1-3år och just nu hade de ingen som var tre år och de yngsta var 1½år, de lagade maten själva (visst lite halvfabrikat blev det ibland som pyttipanna men mest hemlagat), personalen bestod av mestadels unga kvinnor och det är en positiv sak men det fanns några äldre och det är bra att de finns bådeock för då kan de lära av varandras erfarenheter.
Deras in skolning bestod av tre dagar varav den första är vi föräldrar med och då går man hem vid lunch, andra dagen går vi hem efter lunch och tredje går vi hem då de har vila. Men vi får se hur det går, det mesta beror ju lite på hur William vänjer in sig vid att inte vara med mamma och pappa men det blir säkert bra.
Men som helhet verkade dagiset faktiskt rätt bra och eftersom det är relativt litet är risken för att William tappas bort eller liknande inte så stor som om det hade varit ett jätte stort dagis.
Och hon som vi pratade med verkade jätte trevlig och snäll.

Idag kom brevet som vi inte ville ha eller öppna...William har fått en dagisplats från 1/12..

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva nu med tanke på att jag är så trött efter att ha tränat och det gick ju inte heller alltför bra. Det nya kombinatet är så obehagligt och stelt men så är det alltid men jag gillar nog det gamla bättre faktiskt (ledsen pappsen).
Men jag kan säga att ingen är glad över att han har fått en plats och absolut inte jag & min andra halva, vi är rejält nedstämda över att ha fått hem det brevet.
Men det är något konstigt med det för de hade skickat det till mamma och inte till mig? så imorgon ska mamma ringa och fråga varför hon har fått en förskoleplats hon inte har skickat efter om då hon inte har några barn i den åldern.
Så jag kan ju hoppas att de har skickat fel men antagligen blev det bara ett simpelt missförstånd, någon fattade väl inte att jag har barn fast jag är 17år och tyckte kanske det var konstigt så de skickade till min mamma istället men det är ju ännu värre med tanke på hennes ålder. Det vore skandal om min mamma hade en sån liten unge!

Så enkelt är det att kvinnor över 40 ska inte skaffa barn, det är egoistiskt. Vem vill ha en mamma som är ca 60år man man är 18? Som har ont överallt och går i pension fem år efter ens 18e födelsedag? Inte jag i alla fall, det är säkert.
Då är det bättre att skaffa barn tidigt enligt mig, som att jag kommer vara 34år när William är 18år och jag kommer förmodligen inte ha ont i kroppen eller gå i pension inom fem år, jag kommer till och med vara tillräckligt ung för att precis ha skaffat ett till barn när jag är 34år och då kommer jag ändå att vara yngre än vad min mamma är då jag fyllt 18år.
Nej men hur som helst vet jag inte om jag ska vara glad över att han har fått en plats så tidigt eller om jag ska vara ledsen in i det sista. Jag vill ju gärna tacka nej och hoppas att jag får en plats inom tre månader på ett av de förskolor jag skulle vilja att han gick på men det är ju inte bara det som spelar roll. Nästa termin kommer vi ha praktik och då måste någon ha honom och antagligen arbetar alla då så då går det inte att ha honom med mig. Det vore bara ansvarigt och opassande så det är både bra och dåligt att han har fått en plats.
Fast om vi skulle tacka ja kanske man kan vänja in honom jätte länge och inte bara över några veckor eller hur länge den nu brukar vara.
När satte/tänker sätta era barn i förskola eller i förskolekö ?

Juste jag har efter mycket om och men äntligen satt William i dagiskö...men inte till min stora glädje.

Det glömde jag ju att berätta men det är väl ca en månad sen mamma tvingade mig att sätta honom i kö och själva processen var ju inte jobbigt men om han skulle få en plats precis när han är ett år skulle jag bli jätte ledsen.
Vi vill ju helst inte att han ska gå på dagis alls men vi har inget alternativ direkt eftersom Robin dels inte är fast anställd och ändå inte tjänar tillräckligt mycket för att jag ska kunna uppfostra honom hemifrån så är ju dagis eller förskola det enda alternativet. Men det kommer säkert bli bra ändå!
Kan ju tänka att om vi har ett lagom stort mellanrum till nr2 så kan det regna tätt mellan 2 & 3 så kanske jag kan vara hemma med med de två ett bra tag i alla fall.
Men det dröjer tills det blir fler barn, vi vill gifta oss först innan det blir några syskon till William.
Min lärare Markkus ungar har haft den turen att de aldrig har behövt gå på förskola för de löste det så att han jobbade och drog in pengar och hans fru stannade hemma med barnen, gud vilken lyx!?

Har ni satt era barn i dagis kö än?

Dagis ångest! (ja jag vet det heter förskola)

Har nyligen varit ute och gått omkring här och letar efter förskolor, jag har hittat en möjligtvis två som jag tycker är rätt så bra. Ellen Fries och en annan som jag just nu glömt namnet på och båda ligger i Fruängen en kvart ifrån hemmet vilket blir lagom att gå innan jag ska åka till skolan.
Men jag har ett problem, jag är så äckligt kräsen!? 
Jag vill hitta ett drömdagis som har allt jag tycker min son förtjänar, jag/vi (robin) vill inte att det:
 ska vara för nära vägarna   (avgaser)
 inte se ut som att alkisarna hänger där under varma kvällar   (vem vill hitta en ölburk på sitt barns dagis?)
 inte vara för stenigt   (olycksrisken blir alldeles för hög under vinter halvåret då de med största sanolikhet har stenberg som backar att åka i på vintern)
 inte att förskolepersonalen ska stå i ett hörn och dricka kaffe medans barnen leker (de ska väl ändå vara aktiva)
 inte att grupperna ska vara för stora så att min son glöms bort bland alla de andra barnen

Jag är helt enkelt hispig, jag skulle helst om det gick ha han hemma till nästa höst för då är han mycket större att lämna bort än nu. Men det finns säkert flera mammor än mig som känner som jag gör nu när det kommer till förskolor, känslan att ingen annan än just du själv kan vara bättre på att ta hand om ditt/dina barn.

Jag antar att vi vill att vi ska få en trygghetskänsla när vi lämnar bort honom till helt främmande människor, han är ju ändå det absolut bästa som finns och vi kan inte tänka oss ett liv utan vår son.
Vi vill kunna se på gården att den ger oss en talande känsla om "här kommer ert barn att leka och ha roligt, utvecklas som aldrig förr och inte ramla och slå sig & få åka till akuten, skaffa sig små lekkamrater och inomhus kommer han utveckla allt som ska utvecklas samt få god mat som mättar hans lilla mage då han känner sig hungrig"
Men vi kanske begär alldeles för mycket, man kanske inte kan få allt? 

Om någon har några bra tips på bra dagis är ni hjärtligt välkomna att lämna en liten kommentar.

PS. dagmammor då? Är det bättre än dagis, det finns självklart fördelar och nackdelar med båda alternativen. Ska han gå hos dagmamma måste vi känna oss säkra på den personen, om hon/han blir sjuk vem är det så som ska ta hand om honom? om William inte trivs hos dagmamman men inte vågar säga det? 
Det finns ju massor med frågor man skulle vilja ställa till en allvetande person som har svar på allt.

RSS 2.0