Får man känna såhär?
I natt blev det lite knasigt i mitt huvud när Viola vaknade till en kort stund och jag var dödstrött.
Just DÅ flög flera tankar förbi i raketfart, att jag 'ångrade' mina älsklingar och bara ville få sova en hel natt någon gång utan gnäll, att barn är de bästa sättet att förstöra ett förhållande på och andra tankar.
Det ligger säkert något i det men jag vill absolut inte leva ett liv utan barn, det är helt enkelt så det är att vara förälder.
Riktigt j*vla jobbigt ibland när sömnbristen tär nåt fruktansvärt på en och förhållandet, det är inte bara en dans på rosor och massa gulligull med söta bebisar.
Man saknar hur förhållandet var förut och längtar ihjäl sig efter att barnet/barnen ska bli större så att sömnen blir bättre och man får mer energi & tid över till varandra.
Men samtidigt så är det nu när man har barn som ens förhållande sätts på prov & man verkligen märker om kärleken finns där eller inte.
Vill man verkligen så tar man sig igenom dom påfrestande småbarnsåren och försöker hela tiden jobba som ett team!
Tror inte många är så öppna med att det faktiskt inte alltid är kul att vara förälder utan faktiskt väldigt jobbigt ibland.
Självklart känner man inte såhär jämt för då skulle man var deppig och tråkig jämt och en usel förälder.
Känner igen det där :P men som tur är så finns det ju bra stunder också :) Det är dem man får kämpa lite för att minnas när det är som jobbigast
Man får absolut känna så, och jag tror att det är viktigt att man vågar vara öppen om det och stå för det.
Tyvärr verkar många tro att bara för att man inte alltid tycker det är jättekul att ha barn så är man en dålig förälder men så är det inte. Vem f*n skulle tycka att det var roligt när man får ca 4 timmars sammanhängande sömn per dygn, tvättkorgen svämmar över dagligen och barnen trotsar och skriker? Nej, då skulle man gärna vilja vara rik och ha både nanny och hushållerska vill jag lova.
Det viktigaste tycker jag är att man känner att det goda överväger det onda. Efter en hel dag med skrik och trots från min tvååring så är det skönt att sjunka ner i soffan och när hon sen kommer och kryper upp i famnen och gosar så är allt jobbigt som bortblåst. Då förstår iaf jag varför jag tycker att allt slit är värt att stå ut med.
Gott slut på 2012 och gott nytt 2013
Du man får tänka allt. Är det något man inte kan styra över så är det sina tankar. Är man trött och slut så kan man tänka precis vad som helst, det är ingen fara alls för innerst inne så vet du ju att du aldrig skulle vilja de du tänker. Men att tankar flyger in och ut genom våra huvuden är bara ett tecken på mänsklighet. För människor är vi, med människors behov, oavsett vi är föräldrar, systrar, någons dotter eller vuxen/barn. Det är ett mänskligt drag och de är inget att få dåligt samvete över. :-)
