Idag om ganska exakt 1 timme och femton minuter så springer en av de närmsta vännerna jag haft under livets gång ut, tänk att det har gått så fort!
Det känns som igår hon gick i 1an men de kan bero på för att vi gled isär efter det och har inte setts under de 2 senaste åren..
Dels för att jag flyttat och sedan för att vi inte pratat på hundra år, det har sina anledningar till att det är som det är och de tänker jag inte skriva om men det känns ändå så lustigt att inte delta i denna stund.
Hon var heller inte närvarande när jag tog studenten och det va jätte trist det med och så har hon ju missat senaste graviditeten & Viola.
Vi satt nämligen ihop förut, bästa vänner verkligen men jag var inte den bästa vän som jag borde varit och mycket för att jag fick barn så tidigt med "fel" person och det hände så mycket undertiden jag var tillsammans med honom.
Mestadels negativa saker och de gjorde nog så att jag blev för upptagen av mitt egna kaos för att kunna finnas för henne så som hon fanns för mig.
Fast hon vet redan allting för förvånansvärt nog så började vi prata igen för ett tag sedan och då lättade vi båda på hjärtat & pratade om varför det blev som det är nu.
Hur som helst så verkar hon få tur med vädret med tanke på att himlen pissat regn de senaste dagarna så snälla låt det vara uppehåll undertiden de åker flak för det blir inte riktigt lika roligt när de regnar.
Jag sprang nämligen ut förra året under den enda regniga dag som fanns och bara två timmar senare sken solen igen..
En del av mig vill ta bilen och åka till hennes skola för att se henne springa ut eller köra förbi hennes hem och lämna två ballonger & en chokladask typ utanför med ett kort men så kan man nog inte göra?
Jag vill träffa henne men samtidigt inte för jag vet inte om hon skulle uppskatta det och jag vill inte förstöra(?) hennes dag.
Det är så att hon bor kanske tio minuter ifrån mamma och jag ska ändå hämta William varav min idé att lämna någonting där hon bor.
Men det känns som en fin tanke som inte kommer bli till verklighet.
Å jag saknar i alla fall denne person så otroligt mycket och jag önskar att det vore som förut och att de blir bättre med tiden.
Jag hade en bild av hur de skulle vara i framtiden för några år sedan, ungefär som att hon kunde vara barnvakt åt mina barn (hon är grym med barn!) när man skulle på föräldramöte eller sådana saker och hur vi skulle få resa utomlands någon gång tillsammans, åka och göra roliga saker tillsammans och bara kunna äta god mat och dricka vin hos någon.
Men vi får se hur det blir i framtiden helt enkelt..jag saknar i alla fall dig och jag hoppas du får en jätte fin dag!