Spara eller kanske äta moderkaka?

För några dagar sedan blev det en diskussion om detta ämne på facebook, vissa tyckte det var coolt och skulle kunna tänka sig att äta den och andra tyckte det var helt sinnessjukt.
Det var någon som hade efterfrågat en bild varav en tjej laddade upp en bild på hennes moderkaka och ja det ser ganska häftigt ut samtidigt som de ser lite äckligt ut.
Själva grejen att det har gett liv till det finaste vi har är väldigt häftigt och fascinerade!
Men att vilja äta den skulle aldrig falla mig in och när jag frågade Kim om det så tittade han på mig som om jag vore ett ufo, skrattade och sa ett bestämt nej.
Då var jag tvungen att driva det ännu längre och sa något i stilen med, men tänk att göra en smarrig köttfärssås eller en gryta på den vad gott och då sa han nej fy f*n vad äckligt de kommer inte på frågan och vände sig bort från mig då vi låg i sängen.
Kunde inte hålla tillbaka skrattet då och sa att nej usch jag vill varken spara den eller äta den och förklarade då att jag frågade för att de kommit upp på facebook och att jag ville veta vad han tänkte om det, tack och lov delade vi åsikt om detta ämne.
Så hemma hos oss är det inte något tilltalande.
 
Men uppenbarligen så finns det folk som väljer att spara den som souvenir eller äta den, jag vet att skulle någon bjuda oss på middag och inte berätta vad vi får förens efteråt och säga att vi ätit moderkaka då skulle jag nog brutit kontakten.
Visst kan jag tänka mig att det skulle kunna vara ett roligt spratt att bjuda någon man inte tycker så mycket om på det men fy vad hemskt att få veta det efteråt oavsett om de smakade gott eller inte.
Hur skulle ni reagera om ni blev bjuda på det och fick reda på det i efterhand?
Vad tycker ni om att spara ens moderkaka och ha den hemma som souvenir eller äta upp den?
 
Det fanns vissa som undrade vart gränsen för kannibalism går och att det är sjukt att äta upp något från ens kropp och att det inte är ett sunt tänk.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0