Men jag har ett problem, jag är så äckligt kräsen!? 

Jag vill hitta ett drömdagis som har allt jag tycker min son förtjänar, jag/vi (robin) vill inte att det:

 ska vara för nära vägarna   (avgaser)

 inte se ut som att alkisarna hänger där under varma kvällar   (vem vill hitta en ölburk på sitt barns dagis?)

 inte vara för stenigt   (olycksrisken blir alldeles för hög under vinter halvåret då de med största sanolikhet har stenberg som backar att åka i på vintern)

 inte att förskolepersonalen ska stå i ett hörn och dricka kaffe medans barnen leker (de ska väl ändå vara aktiva)

 inte att grupperna ska vara för stora så att min son glöms bort bland alla de andra barnen

Jag är helt enkelt hispig, jag skulle helst om det gick ha han hemma till nästa höst för då är han mycket större att lämna bort än nu. Men det finns säkert flera mammor än mig som känner som jag gör nu när det kommer till förskolor, känslan att ingen annan än just du själv kan vara bättre på att ta hand om ditt/dina barn.

Jag antar att vi vill att vi ska få en trygghetskänsla när vi lämnar bort honom till helt främmande människor, han är ju ändå det absolut bästa som finns och vi kan inte tänka oss ett liv utan vår son.

Vi vill kunna se på gården att den ger oss en talande känsla om "här kommer ert barn att leka och ha roligt, utvecklas som aldrig förr och inte ramla och slå sig & få åka till akuten, skaffa sig små lekkamrater och inomhus kommer han utveckla allt som ska utvecklas samt få god mat som mättar hans lilla mage då han känner sig hungrig"

PS. dagmammor då? Är det bättre än dagis, det finns självklart fördelar och nackdelar med båda alternativen. Ska han gå hos dagmamma måste vi känna oss säkra på den personen, om hon/han blir sjuk vem är det så som ska ta hand om honom? om William inte trivs hos dagmamman men inte vågar säga det? 

Det finns ju massor med frågor man skulle vilja ställa till en allvetande person som har svar på allt.