Usch säger jag bara för känslan man får när man smugit upp och hjälpt till med påklädningen och sedan ska krypa ned i sängen igen för att sova en stund till eller i alla fall vila.
Men då har Viola vaknat och ligger och pratar, jaha ne vara utvilad känns ju överskattat..
Får suga i mig energi från henne istället och mysa nu under morgonen innan frukosten.
Om det fanns ett piller för alla oss slitna mammor och pappor så hade vi provat det utan att tveka!
Vad vi längtar efter att komma ifrån småbarns åren och sömnbristen.
Jag kan väl knappast vara ensam om att känna så?