Innan vi ens kom till tunnelbanan så blev det krig och jag tänkte först åka raka vägen hem men ändrade mig.
William vet hur man ska bete sig i närheten av bilar och vilka regler vi har men ändå fick han ett ryck och sprang ifrån mig precis när vi gått från dagis.
Bad honom att stanna minst tre gånger innan jag fick skrika innan han stannade och kom tillbaka.
Å jösses vad ledsen och arg han blev när jag sa till honom för han vet att det är en av få saker som gör mig riktigt arg.
Tog ju sedan en stund innan han lugnade sig för han visste att jag inte skulle låta en sådan sak vara utan en förklaring till varför jag blev så arg.
Där är vi riktigt lika, vi är båda extremt envisa och tjurskalliga.
När tillräckligt med tårar var spillda och jordgubben höll på att försvinna så tog jag honom och myste i knät på tunnelbanan.
Efter dagis så åkte vi i alla fall och köpte present till Camilla och det gick faktiskt ganska snabbt att hitta en bra present.
Sedan åkte vi tillbaka till högdalen och umgicks med de andra en stund.
Kim hämtade oss där efter jobbet så vi slapp åka tunnelbana hem.
Han höll självklart på att somna i bilen på vägen hem eftersom han inte hade sovit på dagis men jag lyckades hålla honom vaken.
Idag fick han fiskpinnar till middag så har var riktigt glad och efteråt fick han se på film.
Dessutom nattade Kim honom så han har somnat med ett leende på läpparna.
Min lilla buse!