Som jag säkert skrivit flera gånger förut så har Viola varit super enkel sedan hon föddes och vi har fått sova så bra men nu de senaste veckorna så är nattningen rent ut sagt ett helvete.
Gnäll, gnäll & skrik på det..
Min tanke är att det kan vara omställningen med att jag inte är hemma längre och att Kim dessutom nattar henne?
Samtidigt hoppas jag att det är tänder på gång för jag vill tro att detta kommer gå över och bli bättre annars känns det hopplöst.
Jag tycker verkligen synd om Kim eftersom jag ibland vaknar till av att jag hör honom svära för sig själv och vara arg, klart man blir frustrerad.
Han vaggar henne till sömns eftersom inget annat går och vi kan inte låta henne ligga i sängen och gnälla för att jag måste få sova ostörd, jag lägger mig runt nio så om hon hade somnat med mig hade allt varit busenkelt och skönt.
Men som det ser ut nu är det gnälligt 1-2 timmar innan han somnar och igår var hemskt, tjugo över tolv somnade honom efter att ha skrikit i minst 30 minuter oavbrutet!
Vi behöver verkligen hjälp så alla råd om hur vi ska få nattningen att fungera mottages mer än gärna.
Förut somnade hon själv i spjälsängen eller babysittern.
Vi alla vet ju att brist på sömn kan förändra en väldigt mycket och skapa otroligt dålig stämning..så en fungerade nattning skulle nog förändra mycket hemma hos oss.
Kan tillägga att hon sover nästan alltid lugnt och fint på natten men om hon somnar sent (som igår) så är det ändå ingen garanti på att hon sover längre dagen efter.
Idag vaknade hon runt 6-7 men då ignorerade jag henne och då måste hon ha somnat om för sedan vaknade jag runt 9 och då var William vaken och underhöll henne.