För ett tag sedan, ganska exakt den 8 februari runt 12-15:30 så avled morfar.
Han dog dock precis som han hade velat, skottade snö på uppfarten och sen så sa väl hjärtat till och han föll till marken.
Vad jag har hört av mamma så var det någon som stannade till och larmade och försökte rädda morfar tills ambulansen kom och de körde med sirenerna på till Västerås men efter 50 min så dödsförklarades han.
Jag tycker det är jätte sorgligt att morfar är död, vi skulle ju ha pimplat nu under vintern och flugfiskat förra sommaren men eftersom tiden inte räckte till så skulle vi åka och fiska i sommar i stället..nu blir det inte så längre.
Ingen att plocka blåbär med, jag som hade hittat en barn bärplockare åt William så att vi tre skulle kunna ha en heldag ute i skogen.
Ingen som går och pysslar hela tiden, som fäller träd & hugger ved, som åker och fiskar med mig fast oddsen talar för inte ett endaste napp och som va så himla stolt över ha fått barnbarns barn.
Nu blir det inte så och jag är övertygad om att allt kommer att bli bra ändå, men ibland är det jobbigt med förändring.
Speciellt när det måste ske för att någon helt plötsligt inte finns kvar längre.
Ingen hade ju kunnat tro att morfar skulle dö nu efter 80 år, vi hade ju räknat med 90 så som morfar höll igång och åt nyttigt.
Det finns så himla mycket som jag hade velat säga som jag aldrig sagt, som att jag älskar dig morfar.
Jag är inte den typen som har lätt för att säga till mina familj och släktmedlemmar att jag älskar dem men jag kan visa det genom olika gärningar.
Men det är nog som mamma säger, att han visste det även om du aldrig har sagt det.

Jaa så morfar gick och dog helt plötsligt, men vad säger man till William då?
Han har ju inte sagt något om det än förens igår när vi va hemma hos Kim & hade ätit middag.
Då sa han något i stilen med att han ville åka till gammelmorfar och Anders (andes som jr uttalar det) så då stod jag i den situationen att jag knappt visste vad jag skulle säga.
Jag sa något om att han inte längre finns bland oss och förklarade att han inte var borta för om man är borta så kommer man tillbaka precis som när mamma tränar hockey, då kommer hon tillbaka sen.
Han såg lite fundersam ut men sa inte något mer om det utan satte sig så fint i soffan och kollade på tv & berättade vidare för oss om vad de gjorde på tvn.
Det kändes ganska konstigt att få förklara för en 2 åring på ett diskret sätt om döden men jag tror inte riktigt att han förstår förens vi har varit på landet och han får upptäcka att gammelmorfar inte finns längre..
Du är otroligt saknad morfar men det vet du säkert.