Det finns nog inget värre än kiss och bajsåldern kombinerat med trotsåldern.
Fick nyss sitta och lyssna på hur William tvärt satt och halv skrek "BAAAAAJS!" samtidigt som han skrattade oavbrutet och tyckte han var jätte rolig vid middagsbordet.
Han är ju rätt gullig där han sitter på sin stol och har jätte roligt men det är ju fruktansvärt trist att lyssna på faktiskt och sen blev de ju krig om att han skulle sluta säga kiss och bajs & äta upp maten men de slutade med att jag vann.
Han satt på golvet i vårt rum o grät för att han inte fick leka med maten och säga kiss och bajs men efter 2 min hade det gått över så då öppnade han rummet och bad mormor att komma och blängde sur på mig.
Men vet ni vad? Jag älskar att vara mamma ändå! :)