Måste bara tillägga att jag inte är pessimistisk, jag är bara realistiskt och väldigt ärlig.

Man SKA INTE skaffa barn med någon man har varit tillsammans med i två månader, när slutar det någonsin bra?
Rent allmänt, skaffa inte barn förens ni verkligen känner varandra och har upplevt saker tillsammans, tills den ena har jobb & bra bostad.
Det finns en anledningen till att uttrycket "barn ska inte skaffa barn" finns och de finns väldigt många anledningar till att vi som har fått barn tidigt avråder andra unga från att planera graviditeter i ung ålder!
Man kan heller inte komma med resonemanget "men du har ju klarat det jätte bra!?".
Det är ingen ursäkt till att skaffa barn/behålla/planera, jag är inte som dig och du är inte som mig.
Vi har alla olika tidigare erfarenheter som formar oss och gör oss till de personer som vi är idag.
Om jag har klarat min uppgift jätte bra och samtidigt har lyckats gå ut skolan med hyfsade betyg så betyder inte det att du också kommer göra det, jag kan säga att utan de stöd jag har från min familj så hade jag aldrig varit där jag är idag.
Kan också säga att om jag inte hade varit en aning fixerad med att få min kärnfamilj så hade jag garanterat inte varit där jag är idag!
Nu har jag den på sätt och vis igen eftersom jag är förlovad och sambo med mannen i mitt liv och pappan till mina blivande barn.
Men det är inte alla som har det så bra som mig, känner ett antal personer som har haft det betydligt tuffare än mig och som får kämpa mycket mer än mig!
Det är inte bara allt gulligull och en söt bebis, den söta bebisen växer o blir äldre, kommer kräva mer och mer för varje månad som går, bebisen kommer inte att försvinna när du tröttnat.
Det är från plus tecknet på stickan och minst 18 år framöver, arton år som du ska ge barnet något och som du kommer få uppleva riktigt jobbiga och tuffa stunder men självklart mycket minnesvärt och underbart.
Ja nu vet jag inte vad jag ska säga riktigt men tänkt efter en extra gång, det är så otroligt mycket mer än man först kan tänka sig.
Du ska ha råd att försörja dig och ditt barn om ni bli lämnade, om ni inte får bo hemma längre, om de skiter sig med skolan, om du inte får de jobb du hade tänkt dig, om du får ett jobb men inte får ta ett lån till en bostad.
Det är dagis avgifter, försäkringar, räkningar, hyra, kläder, leksaker, blöjor(!), mat, el, ev kostnader för bil/busskort, vagn som ska köpas & bilbarnstol.
Det är en hel del utgifter och då är de ju inte så att du själv slutar att kosta pengar, jag vill helt enkelt inte att mina vänner ska försätta sig i en situation där man tvingas välja.
Eftersom båda valen har sina för och nackdelar.. Det är omöjligt att säga att det ena är bättre än de andra men om man väljer en abort så har man ju all tid i världen att bli gravid senare i livet så man hunnit gå ut skolan, haft ett förta jobb & är säker på sin partner.
För även om du är övertygad om att du kommer klara det så kommer din partner också att göra det?