Jag tror nästan att jag skulle kunna stå upp och sova..
Efter en rätt så rolig helg med alldeles för lite sömn är det snart dags att kompensera lite. Har faktiskt unnat mig lite egen tid på kvällarna i helgen och inte somnat innan tolv och nu känner jag hur tröttheten har smugit sig på mig.
Känns riktigt härligt att få krypa ned bredvid min son, han är det absolut bästa jag har.
Killar de kommer och går och kärleken är upp & ned men kärleken till min son den är det absolut vackraste som finns!
Trackback
