Det är jag och Robin som är Williams föräldrar inga andra...
Jag så trött på allas åsikter om hur jag och min älskling väljer att uppfostra våran son, när ni själva skaffar barn har ni hunnit ändra er minst 5 gånger om huruvida ni vill vara den stränga, kompis-föräldern eller den som bryr sig och sätter gränser/reglar som ni vill att era barn ska följa.
Vi har inte planer på att säga att det är okej att dricka alkohol när man är 14år och ingen av våra föräldrar sa ja till det när vi var i den åldern så ingen av oss har varit eller är någon fest-varje-fredag person, vi kanske vill uppfostra William & eventuella framtida barn efter bibeln principer någorlunda?
Vi vi visa vem som bestämmer så att våran son får respekt för sina föräldrar och inte tror att han kan göra hur som helst & säga vad som helst, typ exemplet är skrikande barn i butiken då den ena föräldern ger efter och låter barnet få godis om det är det den vill ha. Tror ni själva att barnet inte förstår att han kan fortsätta sådär när han blir äldre?
Det är varje individs val hur man vill uppfostra sitt eget kött & blod och de flesta sätten fungerar ju bra i det moderna samhället vi lever i. Men då är det väl lite dumt att säga att allt som står i bibeln är skit, när ni ändå inte verkar kunna något om vad bibeln säger?
Visst jag och Robin har inte levt efter bibelns principer i våra ungdomsår och vi är ju fortfarande unga men det är aldrig försent att utforska och läsa lite. Jag menar snälla rara jag har aldrig läst i en bibeln förens nu & jag har levt väldigt o kristet men vad gör det. Visst jag har barn, har haft sexuellt umgänge utanför äktenskap, svurit en hel del i onödan och är ogift så jag har inte gjort något enligt bibelns principer så här långt men och andra sidan.
Om jag hade varit uppfostrad kristen hade jag antagligen levt ett helt annat liv än det jag gör idag.
Så bara för att jag har varit lite kräsen när det kommer till dagis och allt det där (som är helt normalt för den delen) tror vissa att jag kommer bli överbeskyddande & aldrig låta honom göra sig illa. Och varför orkar ni ens säga "haha William kommer bli bög om du ska hålla på sådär eller typ mobbad och komma till mamma när han ska tvätta och är 35år".
Jaha och? jag kommer fortfarande älska mitt barn när han är vuxen och har ha inte hittat en partner får han mer än gärna komma över och tvätta hos mig. Jag skulle välja att se det som kvalitetstid mer än som att jag har misslyckats, har jag lärt honom allt jag kan och känner mig nöjd så har jag gjort mitt jobb.
Så länge han inte blir någon mördare eller liknande är jag glad.
Och om William kommer säga "mamma/pappa jag älskar dig" när han är ungdom skulle jag bli överlycklig, för jag kan verkligen känna att vi ungdomar har en tendens att visa för lite uppskattning på allt som våra föräldrar gör för oss.
Så efter att ni läst det här kan ni ju påminna era föräldrar om att ni uppskattar dem, om ni gör det! Det ska jag i alla fall göra.
Trackback
