Våran kalas-helg blev ju ganska lyckad, tårtorna smakade lika gått båda dagarna och mamma kommer nog aldrig mer försöka att göra tårtan nyttig och anpassad efter William. Så han får antingen avstå eller testa att äta, han åt några tuggor både igår och idag men han föredrar ju helt klart mat & frukt framför sånt. Tack för de fina presenterna han fick,han var jätte fin i kläderna & mockasinerna var coola!

Imorgon är det sista gången jag och William ska på unga mamma grupps mötet för på tisdag börjar han ju på dagis och det känns lite konstigt. Jag tror att det kommer bli bra och han kommer säkert att trivas även fast jag är så nojig men ändå, för ett åt sen var han ett spädbarn som skrek, tuttade & snuttade och bajsade och nu vill han gå hela tiden, säger titta och har snart 7 st tänder som är vassa. Jag älskar att se min son utvecklas och jag är glad och tacksam för att han är frisk men det gick så fort, jag visste att tiden skulle rinna iväg men ibland vill man bara stanna upp och njuta en stund innan han fortsätter att utvecklas.

Robin har fått en heltids tjänst så idag innan han åkte hem hade vi extra mysigt och han tyckte att det skulle bli jätte konstigt att inte kunna hämta jr när som helst och att hans enda lediga tid nu kommer att vara på helgerna men han är ändå glad över att han har ett jobb, speciellt när han halkade in på det företaget på ett bananskal så klaga ska vi inte göra. Men det kommer att bli annorlunda fast på ett bra sätt!

Efter jul kommer jag att gå  i skolan varje dag precis som om jag inte hade någon liten pojke och jag undrar hur det kommer att bli, jag kommer säkert inte oroa mig när den dagen kommer men just nu känns det som att jag står vid ett vägskäl och ska gå in på den lite större vägen. Det känns helt enkelt som att allt håller på att falla på sin plats, som att när jag har gått ut gymnasiet (förutsatt att vi fortfarande älskar varandra) så kanske Robin har hittat en schysst hyreslägenhet och vi har råd att flytta ihop. Än så länge är jag fortfarande mammas och pappas lilla stora flicka och tänker njuta medan det varar men det är ändå inte lång tid kvar förens tiden står och knackar på dörren.