Skulle jag få veta att jag skulle dö om ½ år så skulle tiden med den jag älskar vara det mest dyrbara ja kan få ,
att känna att man verkligen tagit vara på den sista tiden som läkarna gett en.
 I allmänhet så tror jag faktiskt inte att vi människor verkligen uppskattar det vi har utan vi vill alltid ha det vi inte har ,
vilket är något bra samtidigt som de är en dålig egenskap , att aldrig förstå hur lyckligt lottad man är som har det vi har istället för att klaga över det som vi inte har för de finns ju faktiskt de människor som inte har någonting speciellt.
Som nöjer sig med en bostad, ett jobb,kläder & mat på bordet .
  Måste säga att jag känner mej otroligt lyckligt lottad som tillhör de kvinnor som inte har några problem med att bli gravid om man ska tänka på att de finns par som försöker skaffa barn i flera år innan de lyckas,
livet är ju ändå den största gåvan som vi har chans att upptäcka under våra liv .
Att bära på denna individ är den härligaste känsla som finns, att undra över hur han ser ut , vilken ögon/hårfärg han kommer få , vem han kommer likna mest , om han kommer bli en sån som måste pilla på allting eftersom han rör sig så mycket i magen, att bara sitta vid tvn och känna på magen .
 Känner verkligen att innan jag blev gravid fanns de alltid något slags " i helgen ska ja göra si&så , kan vi åka dit för ja ... " men nu känner ja bara, åh fy fan skönt att bara sitta hemma och läsa en bok & vänta på att pojkvännen ska komma över så man bara får vara med varandra - tiden med honom är de finaste ja kan önska mej.
 Jag känner mig så lycklig av att jag har någon att älska & att just han vill vara med mig och att vi gjorde valet att skaffa barn tillsammans , sen om han älskar mej lika mycket längre som jag älskar honom de är en sak för sej.
Om det skulle ta slut så finner man alltid ett sätt att lösa det på eftersom han alltid kommer vara pappa till vårt barn .