Ett trendigt mönster

Som ni kära läsare märker så är jag dålig på att uppdatera bloggen när jag inte mår tipp topp och då kan ni räkna ut själva att jag har en liten svacka nu igen. Så himla trött på det, vill ha tillbaka mitt perfekta liv!! Men nej livet är inte rättvist jämt men jag tycker allt att jag förtjänar lite medgång nu efter allt jag har kämpat mig igenom sedan barnsben.. Framför allt de som jag har tagit mig igenom sedan jag blev gravid med William, de va f*n inte lätt alla stunder och absolut ingen resa på rosa moln. Som jag har sagt till mamma sedan jag gick i sjuan "det är något skit varje år" och tydligen vill det mönstret aldrig brytas. Det är nog svårt för någon annan att förstå hur det känns när man haft någon form av motgång varje år i SJU ÅR! Kan väl säga att jag börjar "ge upp" lite om allt och framför allt de här med evig lycklig kärlek och då är jag ändå en obotlig romantiker som tror att det finns någon för alla, att kärlek kan ta en igenom det mesta, kärlek vid första ögonkastet. Men jag vet att småbarns åren verkligen utsätter ens förhållanden för en hel del svårigheter att ta sig igenom & snart har i alla fall ett av två helvetes år gått. För jag tyckte att det första och en del av andra året var jobbigast sedan vände det och mycket för att det är enklare med rutiner när de är lite större & de är inte samma gnäll utan man kan göra sig bättre förstådd. Sedan handlar det nog även mycket om viljan att ta sig igenom det svåra stunderna tillsammans och att kämpa tillsammans och inte att den ena anstränger sig medan den andra bara glider omkring. Dessutom tynger det ned mig att jag är tillfälligt arbetslös nu och jag hade precis börjat komma in i det här med att jobba även om jag hade väldigt mycket otur vissa dagar. Äsch jag hoppas att det återigen blir som uttrycket "efter regn kommer solsken" för i sådana fall blir det som solen i Grekland och inte den Svenska solen. Är så glad över att jag har så fina vänner som stöttar mig när jag är nere och som lyssnar och försöker få mig att må bra igen, ni är guld värda!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0