Hon var idag 76cm mot sist på 1års kontrollen få Jon var 75cm så på längden växer hon inte lika mycket längre.
Hon vägde runt 9kg sist har jag för mig men hittar inte lappen just nu.

Har hela tiden trott att jag skulle ha ångest och må dålig men jag känner sån otrolig lättnad!
Att redan nu veta att hon börjar i augusti och Kim har ett datum att begära ledighet runt är bra, ute i god tid så han inte kan bli nekad.
Längtar så efter att börja jobba men enbart av anledningen att kunna spara så mycket som möjligt så att vi kan köpa så snart som möjligt.
Det känns mer verkligt nu och speciellt eftersom jag sökte fler jobb i lördags.
Jag tror och hoppas att det kommer gå bra för hon är ju förtjust i andra barn men är samtidigt en liten morsgris när jag är i närheten.
Men eftersom det var så himla enkelt att skola in William hoppas jag på samma tur denna gång!
Vilken tur att jag gick in för att ändra inkomsten så att jag såg att hon redan är erbjuden plats.

Viola fyller år imorgon och idag blev hon sjuk, förkylningen övergick till feber & hosta plus en rinnande näsa.
Så idag har hon sovit väldigt mycket, två timmar när vi sov samtidigt, tjugo minuter innan middagen och sen två timmar efter maten och nu sover hon igen för natten sen cirka trettio minuter tillbaka.
Hoppas verkligen hon inte har blivit ännu sämre imorgon bara för det vore så tråkigt för henne.
Skönt att komma inte jobbar hel dag imorgon så att han är hemma tidigare & han hjälpa till.
Om hon mår bra eller bättre så kommer våra familjer över på kvällsfika & även Robin och Bella, han är ju gudfar så det är klart han ska få gratulera på dagen.

När jag hade gått upp ur Williams säng möts jag av en uppgiven Kim i hallen som näst intill stormar ut ur sovrummet.
Viola hade tydligen somnat direkt när han la ned henne i sängen men vaknat igen för när han går in i rummet står hon upp i sängen.
Vi hade dock turen på vår sida idag för jag fick henne att somna om inom en timme om ens så lång tid.
Klappade längs ryggen, vände henne tillrätta, la henne ned de gånger hon ställt sig upp, öppnade fönstet lite och hade på mer Alvedon på tandköttet.
Tog inte lång tid innan hon låg ned och gjorde trött ljudet så vi slapp en vaken bebis i alla fall.
Har varit så bortskämda med enkla nattningar nu att vi glömt att vi hade det såhär och värre innan.

Nu har Viola somnat och nu ska jag passa på att vila jag med.
Vi tänkte åka och handla först men skjuter upp det tills imorgon tror jag för jag ska bestämma mig om vad som ska bakas till kalaset och vad som behövs till mat.
Jag hoppas att hon sover länge nu och inte en kortis bara för att vi år inne.

Ja det var ju det där med att sluta tramsa på kvällarna och somna fint..
Nej varför göra det när man kan börja gnälla efter trettio minuter och väcka sig själv.
Så nej efter att ha försökt få henne att somna om gav vi upp efter minst fyrtio minuter.
Än är hon vaken och har valt uppe och krupit en stund men nu försöker vi få henne att somna igen.
Hon får vällingen som hon knappt rörde första gången vi nattade och hon somnade med flaskan i munnen.
Vad vi verkligen inte orkar med detta VARJE kväll längre och längtar ihjäl oss efter att tiden ska gå så att hon blir lite större.
Fast egentligen räcker det med att tiden går så att hon börjar somna bra som förut för detta är så påfrestande..

Från ingenstans kom en förkylning och invaderade vårt hem och attackerade Viola.
Först var hon lite små förkyld men till kvällen och natten var hon väldigt snorig, lite täppt och hade svårt att andas.
Så jag la en kudde under hennes lilla kudde i sängen och till en början vart de bättre men nog vart de gnälligt under natten.
Eftersom att jag alltid har tagit i stort sett alla nätter sedan hon föddes så kände jag faktiskt att nej nu får Kim faktiskt ta en natt.
Så jag kröp ned bredvid William och det var så mysigt att sova där även om han rör sig nå fruktansvärt!
Helt plötsligt sov han på täcket på mina ben och sen fick jag en fot i huvudet men men.
Skönt var det att få sova även om jag hörde när hon vaknade.
Eftersom jag skulle upp på morgonen ville jag ha fått sova under natten annars hade jag tagit natten som vanligt.
Idag rinner snoret men under frukosten hade hon det lite jobbigt, körde på en bra frukost för energin.
En halv orostad smörgås och en tallrik havregrynsgröt.

Idag är ju vår älskade flicka 10 hela månader slog det mig nu.
Eller tanken slog mig imorse, under dagen men återigen nu när jag skulle sova.
Tiden har gått så himla fort och så mycket har hänt på den tiden!
Om 2 månader(!) fyller hon 1 år, jag var ju nyss gravid, vi fick ju poliseskort till sjukhuset förra veckan och hon var nyss ett spädbarn.
Nej nu ljuger jag lite men det vet ni också fast ibland känns det som igår och man blir verkligen påmind om att njuta hela tiden.
Varje sekund och även mitt i gnället kan man försöka njuta, främst Kim som fortfarande inte kan koppla bort gnället så som jag gör.
Jag hör det samtidigt som jag inte hör det om ni förstår? Låter hel snurrigt haha!
Man vet ju aldrig vad som sker i framtiden, detta kanske blir vårt första, sista och enda barn tillsammans.
Kan inträffa något som gör att vi inte kommer kunna få fler barn eller något annat eller att vi ändrar oss och nöjer oss med två busar.
Vi är riktigt tacksamma över att ha fått en frisk dotter och jag är tacksam över att ha fått två friska, glada och "lätta" barn.
Eller ja William var en lätt bebis men nu är han en utmaning ibland.
Tycker det är så kul för William att vi närmar oss det vi pratade så mycket om i början, när de hette "vänta tills hon kan sitta, krypa, stå, gå & prata lite då kommer ni ha kul".
Nu kryper hon i raket fart, går längs möblerna och med gå-vagnen & säger några få ord.
Dom leker redan fast på sitt sätt och som har KUL, så himla roligt tillsammans!
Det skrattas varenda dag och deras syskonkärlek är omöjlig att inte se eller känna av.
En bättre storebror kunde hon inte ha fått, det blev så bra detta.
Skulle inte förvåna oss om William kommer reflektera över hur stor hon blivit och berätta det för oss vilken dag som helst.
Det var riktigt tufft i början och ibland ångrade jag vårt val och kände att vi kunde väntat men nu i efterhand så var det värt det.
De var värt att gå under i någon månad, gråta & undra om det någonsin skulle bli bra för nu kan jag inte se hur livet hade varit annars.
Vår älskade Viola även kallad Violis-Kanolis-Banolis här hemma, du är så himla älskad!

Jag glömde ta med blöjor till Viola eftersom det blev sån kalabalik när vi skulle åka.
Men tack och lov fanns det ett paket blöjor här, dock up & go i storlek 5 och Viola har vanligtvis 3or.
Det får lov att fungera helt enkelt och bättre det än att vara utan och vara tvungen att åka och köpa ett paket.
Det finns inget Ica nära direkt utan det är bilen som gäller och förmodligen in till Sala då.

Efter att jag hade lämnat på dagis så åkte jag förbi BVC för att kolla om Viola växt.
Det hade hon, nu väger hon 8190g och är 72cm.
Den 16 november ska hon till BVC och träffa vår sköterska för idag vägde och mätte jag själv.
Ska bli spännande att se om hon gått upp mer tills dess.
Med tanke på hur mycket hon äter och hur ofta hon sover så borde hon växa bra även fast hon känns liten ibland.