Jag kom nyss på att det var precis innan nyår den 28/29e december som all den här skiten började och ändå har det hänt så himla mycket på så här kort tid, de känns ju som att de gått 2månader när de bara har gått ca 3½ veckor.
En dag känns ju som en hel vecka för att det händer så mycket på en ynka dag, de är ju sjukt att det kan kännas så ibland. Jag vet inte vad jag ska tycka och känna om saker och ting längre, allt är så komplicerat och invecklat så att man knappt vet ut eller in.
Nu vill robin tydligen säga upp bekanskapen med allihopa & vill inte ha något med de att göra längre men jag som känner honom vet inte om de är så mycket att lita på, han skulle ju lika gärna kunna vakna imorgon & fått massa förlåt oss sms vi ska inte göra si eller så mer så att han beslutar sig för att umgås med dem iaf ..så jag vet inte riktigt.
Men alltesammans är ju rätt personligt så ja vill inte lämna ut våra liv alltför mycket speciellt inte när allt är väldigt skört & känsligt just nu.
Han har iaf inte slängt ut mig ur sitt liv som han säger att han tänker göra med de andra och de ska man väl vara tacksam över, men och andra sidan kan han inte slänga ut mig på samma sätt som han kan göra med alla andra eftersom vi är en familj men ändå.
Men att det ena dagen kan kännas som att en dag är lika lång som en hel vecka och sen nästa dag känns det som att man bara varit vaken i några timmar när dagen är slut är lite konstigt, tiden beter sig så underligt ibland.
Vi får väl se hur allt blir med tiden som jag har sagt förut... nu måste jag iaf mata min hungriga son så på återseende.

ps. gick handledarkursen nyss och det gick bra.