Trött på detta!

Jag vet inte riktigt om det är något fel på mig eller om jag fortfarande har ett överskott av hormoner men jag har nog alltid varit sådan när jag tänker efter.
Jag har extremt kraftiga humörsvängningar och de påverkar helt klart vårt förållande och mestadels negativt..
Kim tycker det är jätte jobbigt att jag kan vara super glad ena sekunden och sedan få ett utbrott över en bagatell och det tycker jag också, det är ju inte så att jag vill vara sådan och tycker det är kul att kunna vända på en sekund.
Min familj måste ju vant sig för länge sedan och vet att det bara är att bita ihop när jag hamnar i dessa svackor men för en "ny" person kan jag förstå att det är jätte jobbigt.
Jag själv hatar verkligen mina humörsvängningar och önskar att jag vore "normal" och inte blev så fruktansvärt arg över små saker eller sur så himla fort.
Jag är ju tveksam till att det har mer hormoner att göra då jag varit sådan sedan innan jag fick barn men skulle det ha med hormoner att göra så vill jag bara att de ska försvinna så fort som möjligt.
Hoppas att de kanske blir bättre när jag börjar med mini-pillerna som jag ska börja med imorgon.
Jag kan ta ett exempel, igår skulle Kim golfa med Robin och jag skulle träffat Ebba och Abbe men så fick han feber och det blev inget men det gjorde mig inget att de skulle åka och golfa förens de bestämmer sig för en bana som enligt google maps skulle ta nästan EN TIMME att åka till.
Då blev jag från ingenstans jätte arg och surade ihop totalt, "hela dagen var förstörd"..
Jag hade önskat att de skulle golfa någonstans i Stockholm så att vi fick äta middag tillsammans vid middagstid och om de inte blev av så ville jag i alla fall ha Kim hemma till kvällen med tanke på Violas gnäll nu för tiden.
Men efter en timme så började det gå över och då bestämde jag med pappa att vi skulle spela mini golf med barnen och sedan tänkte jag inte mer på det.
Ni hör ju själva hur larvigt det kan vara ibland? Vem blir arg över en sådan sak..
De hade flyt och Kim var till och med hemma INNAN oss så jag var verkligen arg helt i onödan.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0