Vet inte riktigt vart jag ska börja men jag förstår om du inte fått det bästa intrycket av Robin med tanke på förra julen och nu den här dramatiken efter nyår. Men om jag är villig att förlåta honom och börja om på något nytt och bättre med Robin, varför kan du inte göra detsamma ?
Du ser väl ändå att han gör mig lycklig när han är sig själv och inte umgås med fel personer och du vill väl att jag ska vara lycklig ? Jag lovar dig pappa att jag inte är så dum att jag är tillsammans med någon som bara gör mig ledsen det fattar du väl själv, så pass väluppfostrad är jag faktiskt.
Hade jag inte trott på oss så hade jag aldrig brytt mig om och kämpat för att få tillbaka oss efter han gjort slut med *det*.
Förstår att du vill mitt bästa och om du inte tycker att Robin duger åt mig men jag tycker att han duger mer än väl och jag är inte så dum att jag vill ha honom bara för att han är pappa till mitt barn.
Det också pappa, jag är inte förtjust i abort men hade jag inte älskat Robin tillräckligt mycket så hade jag gjort en för jag skaffar inte barn med vem som helst. Och visst det blev lite tidigt men de ör bara att göra det bästa utav det eller hur ?
Och hade vi inte hade varit tillsammans hade du inte fått ett perfekt barnbarn heller så något bra har han allt gjort även om han ställt till en del.
Visst har det varit en hel del tjaffs mellan oss men vi är unga och de är omöjligt att säga nu ifall vi håller ihop så länge att vi förlovar oss och kanske gifter oss, men ditt & mammas äktenskap var ju inte heller perfekt för då skulle ni inte vara skilda nu ju så varför ska då Robins och mitt förhållande inte få pendla lite upp och ner.


Önskar du kunde förstå på något sätt att pappa inte är så överförtjust i dig, men de är inte bara ditt fel de är ju bådas.
Ni är ju som barn ibland men visst har de varit lite bättre senaste tiden men jag önskar att ni kunde umgås under samma tak och bete er som normala personer göra istället för att vara så stela mot varandra, inget blir ju bättre för det ?
Visst som du säger " de är ju inte din pappa jag är tillsammans med" men ändå, de vore ju roligare om ni gillade varandra och om inte för eran skull så för min skull.
Han vill ju ändå bara mitt bästa antar jag och kanske har lite svårt att tro på att det faktiskt är du, jag vill ju inte ha någon annan än dig och det vet du & det måste ju han märka kan jag tycka.
Pappa kanske inte har varit så jätte skjysst mot dig jämt men han har ju ändå varit i lägenheten när du varit här utan att vara helt tyst som förut eller att ha lämnat/sagt det han skulle och sen bara gå.
Plus att han har ju tillåtit din data att använda vårat internet när du är här och det hade han säkert aldrig gjort för ett tag sen, det kanske är en början på något ?
Är ändå glad  över att du blev lite *cp* nu när William är liten istället för om några år så att jag hade varit tvungen att förklara allt för honom eller dra en vit lögn efter nästa vita lögn.


Jag vill bara inte känna att jag måste välja den ena framför den andra jag menar jag älskar ju dig pappa även fast jag är sämst på att visa det (men du vet ju att ja inte är strålande på att visa känslor jämt) och jag älskar Robin men på ett helt annat sätt & kan omöjligt tänka mig att välja den ena för att göra den andra glad.
Nu kanske ni tycker att jag överdriver men det gör jag inte och den här julen är ett lysande exempel !
Robin skulle ju kanske följt med till landet men valde att inte göra det för att han tyckte det skulle bli jobbigt att vara runt dig pappa för att du ogillar honom och han vill inte att det skulle bli konstig stämning så därför stannade han hemma..förstår du nu att jag tycker de är jobbigt att ni knappt kan vara i samma rum utan att de blir någotlunda tryckt.
Hoppas det blir bättre med tiden för jag vill att William ska kunna vara runt sin morfar i hans pappas närvaro utan att ni blir helt stela mot varandra.