Jag vill inte bli väckt fem på morgonen resten av livet!

Nu är jag äntligen på benen, det har varit en olidlig morgon!
William vaknade vid FEM på morgonen, det var en total chock för mig som alltid fått sova mer eller mindre ändå till åtta-nio sen han föddes och helt plötsligt ville han upp ur sängen vid sex.
Fast jag tror jag vet varför han vaknade vid fem, han försökte bajsa så idag på väg till Robin ska jag köpa lite katrinplommon puré och ge lite för att se om det hjälper honom. För tidigare har det gått hur bra som helst att bajsa.
Att han vaknade så tidigt var för mycket med mig för jag hade sovit ganska dåligt så jag drog nytta av att jag fortfarande bor hemma och jag gick in till mamma runt sju och sa som det var 
- "han vaknade vid fem (?!) så jag behöver sova en stund, snälla?" då sa hon 
- "oj så tidigt och okej självklart".
Vilken super mamma jag har ibland, fick hur som helst en timmes vila sen vaknade jag av att han skrek, kollade lite snabbt på klockan och såg att det är tuttedags så han fick tutte och sen somnade han.
Så nu sitter jag i min ensamhet i köket och njuter av tystnaden för att strax göra mig lite frukost.

Ni kanske tänker "men oj hur ska hon någonsin kunna flytta hemifrån och klara sig utan all hjälp hon får" och svaret är:
Att när jag vet att det snart är dags för oss att flytta kommer jag sluta be mamma om små saker och börja förbereda mig själv både psykiskt och fysiskt för att klara allt själv. Sen är det visserligen tänkt att Robin ska bo med oss livet ut men det är ingen säkerhet så jag ska självklart lära mig att ta hand om oss helt själv och inte leva på att jag bor hemma & kan få den hjälp jag behöver.
Kan jag klara av att avsluta min gymnasieutbildning samtidigt som jag är mamma kan jag självklart klara av att bo själv.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0